In loving memory
Jag känner mig tom, ledsen, arg, förvirrad, uppriven, ensam, trött, oförstående, besviken, fundersam osv osv. Men mest av allt ÄR jag, inte bara känner mig utan jag ÄR så fruktansvärt jävla ohjälpsam! Det finns ingenting jag eller någon annan kan göra åt det här!! Åt den här jävla sjukdomen c a n c e r. INGENTING! Ingen jävla ting!!!
Kommentarer
Trackback