abinitioadfinem

Jag har ont överallt. Innanför och utanpå
Vad det är som smärtan, vet jag inte. Jag vet ingenting alls längre..

Jag bara går och går och har lixom slutat känna efter så där riktigt ordentligt.
Vågar som inte möta den där starka känslan



Och snart är det jul..
Någonstans långt in, vet jag hur mycke jag älskar julen. Och nu när snön har kommit känns det sådär riktigt mysigt. SAMTIDIGT som jag bokstavligen HATAR det. Jag vill inte fira jul, jag vill inte ha julklappar, jag vill inte äta julmaten, jag vill inte vara med släkten/familjen, jag VILL BARA HOPPA över hela julgrejen!

Jag är så jävla kluven gällande det här. Även nyår. Fast där skriker ångesten!
Nyår är så j ä v l a överskattat, och jag vill bara flyy långt långt bort, gömma mig under något och inte ens vara vaken när det nya året börjar. Så ungefär känner jag, haha!

Näe ush och fy, jag längtar inte..
Jag har sagt det att, efter den här året ska jag sluta FIRA nyår och jul!!
Då ska jag sitta för mig själv (med eros och iza) i min lägenhet och äta.. möjligtvis nå köttbullar =D
Nyår ska man fira med sin käraste och sina underbara vänner, jag har ju inget av det?

eller förlåt.. Nog har jag vänner allt. Mina allra finaste FIINA vänner. Men ibland känns de som att dom inte riktigt är där. Ibland känns det som att inget är for real. Allt känns lite så där små konstigt och jobbigt..



Jag kan bli liten (och svårthårig) jobbig, dryg och "inte finnas i denna värld" igen, tack!