YOU make it real

Vill ba flänna, flänna &FLÄNNA! Mest över alla pojkar som finns. (inte för mig) men här i världen.
Alla fina, alla snälla, söta, fula, dum huven och ja alla......
Jag vill flänna över vissa personer man trodde man stod nära, personer som försvann för länge sen, och dom som kommit. Jag vill egentligen flänna över en hel del. Över människor, känslor, tankar och denna dag/kväll. ÄVEN fast det har varit mer än medel! Den har varit trevlig, den har helt klart funkat alltså♥

You pick me up when I fall down
You ring the bell before they count me out
If I was drowning you would part the sea
And risk your own life to rescue me


best of you

Jag är trött som fan!! Känns lite sjukt sådär, eftersom klockan bara är halv ett ännuu
Så john blund kallar, Såå sov så gott alla



OCH GÄÄÄSP



                                                     natti på er♥


tar i

Det finns något som gör mig fruktansvärt arg! -Människor som skiter fullständigt i andra & bara beter sig allmänt dåligt! Folk som vägrar öppna ögonen och folk som tycker så fruktansvärt synd om sig själva, ÄVEN DOM SOM LJUGER OM SITT LIV & ALLT OMKRING! Det finns en person som har allt det här, och jag tycker personligen väldigt synd om den människan! Men hon/han har själv satt sig i den sitsen, så what to do?

"skiter fullständigt i andra" -Det som gör mig så jävla förbannad omkring just skita i människor är att jag själv har varit där, jag har varit otrevlig mot precis ALLT & ALLA! Jag brydde mig bara om mig själv, alla andra kunde bokstavligen dö i mina ögon, precis alla var noll komma noll, noll, noll noooooll!
Men med åren växer man, man mognar (dom flesta av oss iaf) Normala jävla människor förstår att man gör inte så, man behandlar inte folk som skit, hit och dit! Alla är precis lika mycket värda! Gillar man inte någon så FINE! Man behöver inte gilla alla människor, men att vara elak osv behövs faktiskt inte..
Jag säger inte att jag aldrig är dum/elak mot människor omkring mig, finns nog ingen som inte är det. Men det är en väldigt onödig grej. Varför vi använder oss av det skulle jag gärna vilja ha ett bra svar på..

Jag brukar vara försiktigt med att säga saker till speciellt vänner, både killar & tjejer.
Jag vet hur man sårar folk och jag vet hur det känns. Jag är rädd att säga något dumt något som får personen att må dåligt/få ont etc. Ibland behövs det bara något jätte jätte pytte litet för att personen som tar imot sjunker ner ett steg, eller flera. Det är så olika på oss människor hur vi ser på saker och ting. Hur vi hanskas med grejer och hur vi framför allt tar in olika saker i oss. Om ni, mina vänner som läser det här tänker efter. Hur ofta säger jag något rakt ut till er? Hur ofta kommenterar jag något? Faktiskt riktigt sällan om jag ska vara ärlig!
Jag säger alltid att jag finns & alltid kommer finnas för er, när ni behöver mig. När ni vill prata eller bara umgås, det är inget snack! Så kommer det alltid vara! Men den andra biten, om er. Hur ni ser ut, hur ni ser på saker och tinger, vad ni säger om andra osv. Det kommenterar jag sällan. För även om jag sku skämta till det kan DU som person ta det riktigt illa.. -En grej jag alltid gör, vilket som! Är att vända allt negativt till nått bra. Om jag nu ändå inte tycker om vad du har på dig eller vad du gjort. Om jag rent ut sagt tycker att du gjort något fruktansvärt jävla dumt. Vänder å vrider jag på det för att få det att låta bra. Eller slutar alltid med fördelar av det du gjort, sagt, eller varit med om. OFTAST! Men beror ju såklart på vem personen i frågan är. Med mina nära vänner går såklart allt mycket bättre. Eller dom som är låååångt , jätte långt ifrån mig. Sen är det faktiskt helt olika från dag till dag. Ibland känner jag , mig själv helt jävla värdelös. Å då känns det ju som att jag inte kan vara till så mke hjälp å är därför låg å sådära. Men mår jag bra, känner att det är en bra dag osv. Kan jag gärna sitta å föreläsa nästan, haha! Det är så himla olika. Å så olika hur ni mina vänner är♥
En del klarar inte av att ta sanningen rakt i ansiktet, en del MÅSTE få göra det..

aja nog om detta, har redan virat bort mig själv i allt skrivande^^

"folk som tycker så fruktansvärt synd om sig själva" -Jag menar inte att det inte är något dåligt att tycka synd om sig själv. Det borde alla få göra någon gång sådär. Det är väl helt okey med andra ord. Men att sitta och beklaga sig över att man har det så dåligt och ingen fattar hur fan man mår osv. Sånt blir man fan bara less på att höra!Det är inte så konstigt att man inte fattar/förstår om personen inte öppnar käften å pratar och vill den inte det, så finns det inte så mycket att göra åt saken! -SAMMA här! Jag säger inte att jag INTE klagar över mitt mående. Jag skriver rätt mycke inlägg just om hur jag mår osv. Men samtidigt är det en skillnad på allt jag varit med om påvägen, och personer (som den jag egentligen riktigar inlägget till) som klagar över att allt är så dåligt. När den inte har varit med om någonting, inte ett skit! Sånt gör mig arg! Jag har flera, flera gånger sagt. "Prata med mig om det är något, är det så himla dåligt så prata mee mig! Jag av någon borde ju ändå förstå" Jamenar är det alkohol, misshandel, utnyttjad, mår allmänt dåligt, ångest, jamen vadfan som helst. Så förstår jag! Eller åtminstone försöker förstå! Jag lyssnar & jag är faktiskt ganska säker på att jag skulle förstå! Men a som sagt. Vill man inte prata själv kan man inte klandra alla andra att dom inte fattar etc.

Äsh fan, orkar inte mer om det heller. Har knappt avslutat det jag skrivit. Men har ni nå frågor eller synpunkter så kommentera bara!

Orkar inte heller avsluta själva inlägget. Blir så arg och så jävla full av saker som vill ut. Så vet knappt vad jag ska skriva.. Ska gå lös lite i cam nu, så ni slipper bli så down av detta sug inlägg



mongo kallas det


big smile now

Magan är bättre nu! Tur det, hade fan inte orkat med sjukis stugis..
Så nu sitter man här i soffan å har lagomt tråkigt, helvette vilket trist liv jag har =)
Men man har ju sällskap av världens goaste iaf, och näe det är ingen människa, ingen vill vara med mig -.-

DET ÄR VÄRLDENS BÄSTASTE DOGGIIII



får hånglas ändå


leave me out

Fyyy, har inte haft så här ont i magen sen jag vart inlagd på sjukan....
Ligger fan bara å ålar mig, fyyyfaan ont ont ont ont!
Orkar fan inte med att måsta fara upp på NUS

Oh, take your time, don't live too fast. Troubles will come and they will pass


Det finns fan inte ord!! Och finns det väl några så räcker dom fan inte till!
Vafan är felet på människorna? Och vad är problemet?
Är så arg, så aaarg!!! Finns ju fan inte! Orkar inte ens skriva allt, kommer ju fan ba slå sönder datorn, haha!
FINNS INTE OOOOORD HUR ARG, LESS OCH BARA JÄVLA GALEN JAG ÄR PÅ SOC!!!!!!!!!!!!!11111111111
KRÄÄÄÄKS ÄR FAN ORDET!!


mkdedmoadenrkadkmejknawkdmeaölf, försvinn ba ur mitt huvud!
Vill inte ens tänka påre, fyyyy! Hate dom!!
Dagen har IALLAFALL gått ovanligt bra, men a som sagt.. Åt helvette med dom =)
Nu ska jag fortsätta äta upp min äckliga mat som jag total misslyckades med..
Sen rasta nå dogs, hörs laaater


So I'm trying to sing this song to you, cause it´s time for me to say...

Ligger i sängen å funderar lite, jamenar vad äre som ska hända imorgon egentligen?
Soc kommer hit klockan halv nio, dom ska prata med mig -så långt hänger jag med såklart.
Försöker dom lura mig till bup för att sedan ta mig någon annan stans, som sist?

Äsh, orkar fan inte tänka på morgon dagen! Kommer bara sova så fruktansvärt mycke sämre då!!
Tänker ist, dela med mig av megasnygga jag här i sängen..




HOHO, kanin emma kanin vA?


Hösten är tammefan mer än kommen!

Fyhelvette vad kallt det är ute nu! Klarar just så pass att rasta Eros utanför dörren. Ush å fy!!
Läste iaf nyss något som fick mitt huve att sätta igång tankarna..



"Kryss för att spela svårflörtad: Detta brukar oftast tjejer använda sig av för att göra sig själva åtrovärda - att killen ska kämpa lite. Men det finns ett stort problem med det här, vi killar tänker/funkar inte så - får vi en diss, då kommer vi trodligtvis att se det som en diss och tänka "tack och hej - nästa tjej". Visst, tjejen kanske tillfälligt känner sig snygg eftersom att en kille raggade just på henne, men i längden då? Dessutom så finns ju det killar som också använder sig av den här metoden. Illa! Det här funkar bara för tjejer (oftast). Tjejer vill att killar ska gå framåt och vara den drivande kraften i det hela - det här är skit jobbigt eftersom att det suger verkligen när man får en diss, vilket gör att när tjejen dissar än för att vara "svårflörtad" så vill man bara fly platsen. Då så kommer tjejens kompis att kommentera det hela och tjejen man raggade på (som egentligen var intresserad) kommer att säga något taskigt om killen för att känna sig ännu snyggare...Tjejer har ju en tendens att bli elakare om dom är flera."



här får ni en bild på lilla anonyma jag iaf

Feel like I know you from another life

En hel del saker slog mig just..
Jamenar bloggen gjordes ANONYM pågrund av att soc inte sku hitta mig.
Så frågan är varför jag skriver så anonymt? Ni som läser vet ju ändå vem jag är och min familj å allt.
Så jag behöver inte korta namnen eller något, SJÄLVA bloggen är ju redan utan mitt namn osv, så soc hittar inte hit hur mycke dom än googlar.. såatt!!


Grejen är väl lite att jag saknar bloggandet. Och att skriva i den här när jag bara mår dåligt..
Hur kul är det? Å hur mke värre blir det inte för mig när jag själv går in här..
Jag har bestämt mig för att variera, såklart kommer mer än hälften av alla inlägg vara tankar, känslor ja allt sånt som bloggen egentligen startades till. Så sura elaka kommentarer kan ni lika gärna nu fet glömma.
Ingen tvingar er att läsa, & jag är jag. That´s it. Gillar ni det inte, ge fan i att gå in här!!

tjing på er


And save your soul, save your soul before you're too far gone! Before nothing can be done


Jag ligger här i sängen och envisas om att vara vaken.. Typisk jag grej faktiskt!
-Lyssnar på nå lugna sköna låtar å KÄMPAR med att hålla ögonen öppna om jag ska vara ärlig.
Men kände att ett inlägg behövdes, så ja.. Men snart så! Snart ska ögonen få falla ihop.





Just nu, precis innan jag ska sätta i gång å skriva känner jag bara. Fyyyyy
Jag orkar lixom inte. Orken är slut. Jag är slut..
Funderar ärligt på att sova & skriva imorgon ist, fast det lär väl inte bli av då om jag känner mig själv rätt!

Jag har iaf umgåtts med min mamma idag, vi har ätit lunch på stan, gått på affärer osv.
Det kändes så oerhört skönt, så bra! Precis så där som man drömt om!
Jag åkte sedan med till "mitt" samhälle, där jag växt upp. Där det åts middag med familjen plus mormor & morfar, farmor och morbror. Allt har varit så bra, ända sen jag och mamma träffades innan lunchen framtills jag tog bussen klockan halv ett inatt, hem hit till min sköna säng!
Om jag ska vara ärlig känns det som att jag drömt, det är inte ofta allt flyter på så bra. Visst att det inte alltid varit dåligt när jag bott hemma osv. Men lixom en hel dag utan ett ända fult ord, varken mina små syskon eller ja någon annan har varit dum eller kränkande elr något sånt idag/kväll. En HEL DAG utan bråk eller sura miner. Sånt här får mig verkligen att må bra! Man glömmer allt sånt där dåligt.
Med andra ord -verkligheten. Det är skönt, det är det faktiskt! Man slipper tänka å må dåligt över allt som hänt, alla minnen, å allt innom sig.. Men när sånna här dagar dyker upp... Ja alltså det finns inte ord, ord för lyckan å känslan innombords, näe det är bara GALET!! Godnatt på er






Senseless words and sleepless nights, and my life's just falling apart

Jag vet inte vad det är som hänt eller HÄNDER med mig.
Allt känns så fruktansvärt jävla kast! -Hela jag är så nere lixom..

Bara för en liten stund sen när jag låg på soffan och bara ja.. Låg.
Kom min hund å pussade på mig och la sig sedan ner brevid mig å gosade in sig under hakan på mig.
JAG BRAST i gråt, tårarna bara forsade! Och jag har ingen förklaring till varför..

& gentligen har jag ingenting att skriva heller, men tänkte nog ge ett försök att prova på att avsluta det inlägg jag började med härom dagen, när jag satt på hennes balkong och inte riktigt vågade skriva vad hon gör mot mig. Rädd för att få ta ännu mer skit om hon sku läsa vad jag skrivit.



Tryck play är ni snälla!
Sen lyssnar ni till låten medans ni läser det jag ska försöka skriva..
Låten är underbar, och en riktig gråt-låt!!

Jag for till Henne i fredags,nej i lördags vare faktiskt.
För att hälsa på å umgås, jamenar hon är faktiskt min storasyster!
Som jag skrev i det tidigare inlägget så hade jag känt sen första sekund jag klev innanför dörren att det inte riktigt kändes bra. Att jag hade någon konstig känsla i magen som jag haft vid tidigare sammanhang..
Så klart var min magkänsla mer än rätt. Det tog inte alls lång tid innan hon började gapa å skälla å säga mer än EN gång hur värdelös man var , å dum i huvet etc. -Senare samma kväll slog hon även mig..
(ååå, nu kommer känslan å tårarna igen) -BARA SÅDÄR! Jag gjorde ingenting. Hon slog mig för att jag tydligen inte lyssnade på henne. Det gällde att jag skulle sänka ljudet lite på datorn. Nä då fick jag ist en käftsmäll, en rätt rejäl.. När jag ifrågasatte vad fan det var hon höll på med. Näe så sa jag faktiskt inte. Jag har lärt mig att varken säga imot eller ge tillbaka.. Så jag frågade , vad hon gjorde typ. Och blev genast utskälld. Det var mitt fel att hon slagit mig osv. Hon verkligen skrek. Det bara dunkade i huvudet på mig, tårarna kom. Men jag höll dom tillbaka jag vägrade visa mig svak eller ledsen. Då hade hon bara kommenterat det och hållt på. Jag satt kvar där jag satt och låtsades som ingenting.. Och det var inte bara det, vi hade en gemensam kompis där, hindrade det henne? Näe såklar inte, man kan slå sin lillasyster åt höger å vänster å säga det ena å det andra. Fyfan!, säger jag bara!! Säg inte att ni förstår eller nått liknande för det gör ni verkligen inte! Det är inte som andras syskon bråk. Det här är inte sådant. Det är verkligen, verkligen inte det! Ni ser eller hör inte hur hon håller på, det är inte ens nådigt hur långt det kan gå. Om jag ens svarar i mot henne så är jag körd. Jag är död. Utsläng ihjäl slagen osv. Det här låter säker helt sjukt! Speciellt för er som känner mig och vet att jag aldrig någonsin skulle låta något sånt här hända. Jag sa i mot och slog tillbaka min egna mor tex, men inte min syster? Är det kanske för alla åren som gått, att jag lixom bara inte orkar? -Att jag, jag själv är så jävla nere från allt som hänt genom åren. Att jag inte orkar stå, resa mig. ja helt enkelt STÅ UUPP!!

Känslan av att bli slagen, slagen av någon man älskar är den värsta!
Jag var 12 år gammal första gången min mamma slog mig. Efter det har inte en ända dag gått som jag velat.
Sen den dagen har jag inte mått bra. Vad fan hände med att få vara barn? Hur jävla fort har jag inte måstat växa upp. Stått där för mina småsyskon, gjort allt både för dom och även min äldre syster. Samtidigt som jag själv låst in mig på toan å skurit sönder mina armar. Eller ränt ute å supit mig stupfull, rök på, bråkat över allt med allt å alla osv. Det ända jag skulle vilja med mitt liv, är att få börja om där. Ställt mig upp när första slaget kom, och inte efter 5 gången. Ställt mig upp och bara inte accepterat det, tagit mina syskon i handen gått till någon som lyssnat och fått ett stop innan allt hunnit börja..

Jag, grät mig till sömn, jag gjorde allt för att få någon att förstå hur jävla dåligt jag mådde.
Vad fick jag utav det? Hamna på en massa hem, och fått höra hela, hela vägen att allt varit mitt fel att jag hamnat där och där, mitt fel att det blivit si och så. Och "Hon får skylla sig själv".
Hur kan man vara så jävla grym? Det är för mig helt jävla ofattbart!

Allt känns så jävla sämst!
Jag är en "för dålig" person för mina små syskon, så dom ska inte få träffa eller prata med mig.
Jag är sämst på det och det och det och det och DET
FÖR SATANS JÄVLA HELVETTE, kan ingen bara säga att jag är bra? Att jag är duktig? Fin, snäll, stark, vafan som helst!! Jag orkar snart inte mer. Det ända jag får höra och påminns av är ur dålig man är osv.
Jag måste börja skolan, jag måste visa att jag kan göra det och det, annars måste jag bo på ett hem.
Hur fan tänker ni jävla soc idioter. Fattar ni inte att jag har starka anledningar till att jag skiter i skolan?
Jag gör det verkligen inte bara för att! Slår tanken er aldrig att jag låter bli för att inte bryta ihop? Fattar ni inte att FÖRST av allt måste jag må bra, jag måste få börja känna mig bra,  jag klarar inte av att sätta i gång med en massa och MÅSTA göra och fixa det och det. Jag bryter ihop, det går inte!!!!


Nu är jag FÖR förbannad för att kunna avsluta det här!
För jävla saaadface också för den delen, det här tar död på mig..
Hörs när jag orkar


I PRAY YOU WON'T FADE AWAY.

Jag lovar, det verkligen forsar tårar just nu. När Beyonce hade sin konsert i Sydney så tog hon upp en cancersjuk flicka på scenen och sjöng låten Halo till henne och efteråt kramades dom.


 


Don't live to fast

Sitter ute på hennes ballis, hon är inte hemma just nu ..
Och enda sedan jag kom hit i fredags har jag haft en sånndär jobbig känsla i magen.
Känner igen känslan, kopplar den till dom ggr M har fått mig att må så där jävla dåligt, genom ord, genom slag och ja, genom den där känslan.. Det är jobbigt, det är det verkligen!
Jag vill inte skriva mer om vad som händer/hänt hos henne. Skulle hon läsa det här nu, sen, snart när jag går bort från dator.. Är jag nog dead and gone ungefär. Och skulle jag skriva ut allting skulle jag vara ännu mer DEAD. Så jag sparar det här, som bara trycker på innifrån och vill komma ut. Tills jag kommer hem..
Det är ett jävligt smart drag, om jag tänker efter! "Alis grave nil" -Kom igen denice!!!!


I know this is the time, This is the time of my life

Känns ovanligt bra idag! Har sovit ut, klev upp strax efter halv två och är inte BAKIS!
Med andra ord, jag drack inte igår. Lyft på hatten till mig, ungefär
Fan vad duktig jag är! Ska försöka att låta bli idag också. -Första nyktra helgen på typ minst tre månader.
Äsh nog om detta..

Jag har så jävla blandade känslor just nu..
Om allt möjligt. Jag vill helst inte skriva om det för då slipper jag ju tänka så mycke på det.
Blir bara saadface, nu när det mesta ändå känns rätt bra, känns det riktigt onödigt att "skriva av" mig å låta allt bli jobbigt, som det är när jag skriver. Sen tar det ju sin tid innan jag börjar känna mig bättre etc.
Så jag sparar det tills jag behöver få ut det. Och nu har jag tänkt fara ut å springa så jag tänkte ge er än låt som jag har tänkt ska få följa med å trösta mina öron på joggingturen ♥


One life one soul

Just nu känner jag mig lite så som jag ibland försökt förklara..
Nu är jag inte så där depp, som jag ibland är NÄR det bara kommer lixom.
Sånnahär dagar sku jag bara kunna radera bloggen, den känns bara ovärd lixom.
Samtidigt vet jag att jag lika gärna kan vara doown imorn, eller ikväll eller ja när som helst.

Jag bjuder iaf på denna


Keep it loose, keep it tight

We all need a place that we can go and feel over the rainbow 

Some times we forget what we got
And who we are and who we are not
I think we got a chance to make it right
Keep it loose
Keep it tight
Keep it tight





Life is not worth living, or what do you say my friend?



Ibland
känns verkligen allt helt jävla meningslöst, som nu tex.
Men sak samma, jag ska inte gå in på det. Det finns en hel del andra grejer jag kan skriva om.
Tex,  varför jag valde att vara anonym, (nämndes ju lite varför här nedan) varför jag känner att jag "måste" blogga om detta, mitt "blogg"namn " Ad initio Ad finem". osv

För det första så väljer jag att vara anonym pågrund av att jag får ta en massa skit över det jag skriver och visar att jag "gör" på min fritid av tex socialtjänsten. Så pågrund av det har jag fattat detta beslut, för att kunna fortsätta uttrycka mina känslor å sådära.. För mig har skrivande alltid funnits lixom, det är en av alla grejer, eller den största egentligen som får mig att lugna ner mig och all ångest. Bloggandet för mig är just därför en självklarhet och även BRA för mig. Jag skiter faktiskt fullständigt i elaka kommentarer om jag ska vara ärlig, det har ingenting med det å göra. Jag är bara less på att inte kunna få skriva hur jag mår och hur jag gör vissa saker etc. Utan att ja, jag ska få ta en massa skit. Jag är oansvarig, jag mår så FÖRBANNAT JÄVLA DÅLIGT. Jag är farlig för mig själv och kanske för vissa andra etc. Sånt är jag fruktansvärt less på att få höra. När dom egentligen inte har en jävla aning om vad det är jag faktiskt förmedlar i det jag skriver. Dom lever inte i den värld vi ungdomar lever i idag. Dom är fortfarande fast i 30 närmare 40 år tillbaka..

Nog om det nu, blir bara förbannad av tanken på dom svina!
Mitt namn iaf, betyder "Från början till slutet" , förstår att dom flesta som läser min nyablogg tänkte vad fasen äre hon heter?! haha. Men nu fick ni svar på det =) Och en liten sådär *peta in* så ska jag nog tatuera in det, får se med åren men än så länge känns det helt rätt! Typ på handlederna -Ab initio på ena och Ad finem på den andra, såklart då :P Såatte..

Ja näe, ska fortsätta skriva om det här senare, om allt. Hur det känns nu osv.
För nu ska jag ta å rasta nå hundar, sen kika idol. Sen ut å springa av mig lite! (som jag NU börjat om med igen)

Så hörs på några timmar I guess

Anonymt

Nu har jag valt att göra en anonym blogg, där jag kan skriva om mina tankar, känslor, mitt mående osv.
UTAN att få skit för det!

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0