Senseless words and sleepless nights, and my life's just falling apart
Allt känns så fruktansvärt jävla kast! -Hela jag är så nere lixom..
Bara för en liten stund sen när jag låg på soffan och bara ja.. Låg.
Kom min hund å pussade på mig och la sig sedan ner brevid mig å gosade in sig under hakan på mig.
JAG BRAST i gråt, tårarna bara forsade! Och jag har ingen förklaring till varför..
& gentligen har jag ingenting att skriva heller, men tänkte nog ge ett försök att prova på att avsluta det inlägg jag började med härom dagen, när jag satt på hennes balkong och inte riktigt vågade skriva vad hon gör mot mig. Rädd för att få ta ännu mer skit om hon sku läsa vad jag skrivit.
Tryck play är ni snälla!
Sen lyssnar ni till låten medans ni läser det jag ska försöka skriva..
Låten är underbar, och en riktig gråt-låt!!
Jag for till Henne i fredags,nej i lördags vare faktiskt.
För att hälsa på å umgås, jamenar hon är faktiskt min storasyster!
Som jag skrev i det tidigare inlägget så hade jag känt sen första sekund jag klev innanför dörren att det inte riktigt kändes bra. Att jag hade någon konstig känsla i magen som jag haft vid tidigare sammanhang..
Så klart var min magkänsla mer än rätt. Det tog inte alls lång tid innan hon började gapa å skälla å säga mer än EN gång hur värdelös man var , å dum i huvet etc. -Senare samma kväll slog hon även mig..
(ååå, nu kommer känslan å tårarna igen) -BARA SÅDÄR! Jag gjorde ingenting. Hon slog mig för att jag tydligen inte lyssnade på henne. Det gällde att jag skulle sänka ljudet lite på datorn. Nä då fick jag ist en käftsmäll, en rätt rejäl.. När jag ifrågasatte vad fan det var hon höll på med. Näe så sa jag faktiskt inte. Jag har lärt mig att varken säga imot eller ge tillbaka.. Så jag frågade , vad hon gjorde typ. Och blev genast utskälld. Det var mitt fel att hon slagit mig osv. Hon verkligen skrek. Det bara dunkade i huvudet på mig, tårarna kom. Men jag höll dom tillbaka jag vägrade visa mig svak eller ledsen. Då hade hon bara kommenterat det och hållt på. Jag satt kvar där jag satt och låtsades som ingenting.. Och det var inte bara det, vi hade en gemensam kompis där, hindrade det henne? Näe såklar inte, man kan slå sin lillasyster åt höger å vänster å säga det ena å det andra. Fyfan!, säger jag bara!! Säg inte att ni förstår eller nått liknande för det gör ni verkligen inte! Det är inte som andras syskon bråk. Det här är inte sådant. Det är verkligen, verkligen inte det! Ni ser eller hör inte hur hon håller på, det är inte ens nådigt hur långt det kan gå. Om jag ens svarar i mot henne så är jag körd. Jag är död. Utsläng ihjäl slagen osv. Det här låter säker helt sjukt! Speciellt för er som känner mig och vet att jag aldrig någonsin skulle låta något sånt här hända. Jag sa i mot och slog tillbaka min egna mor tex, men inte min syster? Är det kanske för alla åren som gått, att jag lixom bara inte orkar? -Att jag, jag själv är så jävla nere från allt som hänt genom åren. Att jag inte orkar stå, resa mig. ja helt enkelt STÅ UUPP!!
Känslan av att bli slagen, slagen av någon man älskar är den värsta!
Jag var 12 år gammal första gången min mamma slog mig. Efter det har inte en ända dag gått som jag velat.
Sen den dagen har jag inte mått bra. Vad fan hände med att få vara barn? Hur jävla fort har jag inte måstat växa upp. Stått där för mina småsyskon, gjort allt både för dom och även min äldre syster. Samtidigt som jag själv låst in mig på toan å skurit sönder mina armar. Eller ränt ute å supit mig stupfull, rök på, bråkat över allt med allt å alla osv. Det ända jag skulle vilja med mitt liv, är att få börja om där. Ställt mig upp när första slaget kom, och inte efter 5 gången. Ställt mig upp och bara inte accepterat det, tagit mina syskon i handen gått till någon som lyssnat och fått ett stop innan allt hunnit börja..
Jag, grät mig till sömn, jag gjorde allt för att få någon att förstå hur jävla dåligt jag mådde.
Vad fick jag utav det? Hamna på en massa hem, och fått höra hela, hela vägen att allt varit mitt fel att jag hamnat där och där, mitt fel att det blivit si och så. Och "Hon får skylla sig själv".
Hur kan man vara så jävla grym? Det är för mig helt jävla ofattbart!
Allt känns så jävla sämst!
Jag är en "för dålig" person för mina små syskon, så dom ska inte få träffa eller prata med mig.
Jag är sämst på det och det och det och det och DET
FÖR SATANS JÄVLA HELVETTE, kan ingen bara säga att jag är bra? Att jag är duktig? Fin, snäll, stark, vafan som helst!! Jag orkar snart inte mer. Det ända jag får höra och påminns av är ur dålig man är osv.
Jag måste börja skolan, jag måste visa att jag kan göra det och det, annars måste jag bo på ett hem.
Hur fan tänker ni jävla soc idioter. Fattar ni inte att jag har starka anledningar till att jag skiter i skolan?
Jag gör det verkligen inte bara för att! Slår tanken er aldrig att jag låter bli för att inte bryta ihop? Fattar ni inte att FÖRST av allt måste jag må bra, jag måste få börja känna mig bra, jag klarar inte av att sätta i gång med en massa och MÅSTA göra och fixa det och det. Jag bryter ihop, det går inte!!!!
Nu är jag FÖR förbannad för att kunna avsluta det här!
För jävla saaadface också för den delen, det här tar död på mig..
Hörs när jag orkar
Denice! Jag tycker faktiskt att du överdriver lite nu, visst - jag slog dig och det ångrade jag redan sekunden efteråt men du måste faktiskt förstå ibland att du inte sköter dig riktigt bra heller!! Jag ska sluta upp å va elak mot dig nu när jag vet hur jävligt du tar det, men det är svårt för mig att förstå hur du känner över saker hit och dit när du inte säger någonting. Detär förbannat jävla svårt att hela tiden försöka akta sig för vad man säger för att du inte ska bli sårad, för det är det sista jag vill - att göra dig ledsen!!
jag älskar dig verkligen över allt annat och förlåt för allt jag gjort, jag ska bättra mig - det ska jag verkligen för jag vill inte hamna där M är, verkligen inte!!
fattar inte att du inte ringer mig! Gud, jag skulle ju släppa allt jag håller i för att hjälpa dig på något sätt! I mina ögon är du det FINASTE och framförallt DUKTIGASTE och STARKASTE jag vet, efter allt du gått igenom så står du fortfarande här, och det är jävligt storartat Denice. Det du måste fatta är att det kanske skulle vara lite lättare, lite bättre att ha någon vid sin sida längs vägen? Jag kan inte göra allt bra, men jag lovar att försöka underlätta för dig och stå upp för dig vad det än gäller. Hoppas verkligen du fattar att du kan ringa mig när som helst, på natten på dagen, spelar ingen roll vad klockan är.
denicedenicedenice, varför hör du inte aaav diig...
jag tror att du vet att du är en av dom som jag verkligen ser upp till, för trots all skit, alla slag och alla hårda ord, så står du kvar här, än idag, och du är så fin denice, så fin!
jag önskar att jag kunde göra någonting så att det känns bättre men jag vill bara att du ska veta att jag verkligen bryr mig...!
Denice ingen,ingen och absolut inte du ska behandlas såhär!
precis som Emmorna har sagt så ska du veta att du är en fantastisk människa, en otrolig person som gått igenom så mkt och fortfarande kan skratta,le och hålla dig på benen.du är så otroligt Strak Denice! du kan! alla som hört din historia ser upp till dig och vet att d skulle aldrig kunnat gjort eller gått igenom allt du gjort! och du tänker fortfarande framåt:) du borde ställa dig upp titta på dig själv och vara stolt,tänk soccpna d skulle aldrig levt över.det du gjort är minnesvärt och du är värd alla chanser du kan få <3 du har ett stort inflytande på en massa människor som inte är neg.många skulle redan tagit livet av sig om d var du,men inte du Denice inte du :) du kämpar vidare och det är så jävla starkt:) du kan aldrig ana vad du ådstakommit när du tror att du fallit.du är fantastisk och kan få vilken person som helst att le bara av att titta på den, du är ngt som ingen annan är! förstå det! det finns ingen och kmr aldrig finnas någon så stark,fantastisk och bäst som dej<3
