abinitioadfinem

Ja, oj va flännigt inlägg nedanför. Men jag var så jävla ledsen och nere..
Var väl inte riktigt rättvis kanske. Men ibland känns det bara som att det är så.

Men kärlek finns på så många olika sätt. Kärleken mellan en själv och ett djur tillexempel. Den har jag fått känna på, på riktigt. Sen mellan en förälder och ett barn. Mellan syskon. I ett förhållande. Det finns många exempel men från grund och botten är dom nog alla ganska lika ändå. Jag har fått känna på alla möjliga, på massa olika sätt. Men jag önskar och hoppas att mitt kämpade ska ge med sig till ett fint och bra förhållande med mina nära och kära. Så jag slipper alla onödiga bråk, depressioner, negativa tankar som orsakar all smärta och panik. Jag hoppas att jag en dag ska få må så där himla bra av att få känna kärleken. Vara otroligt lycklig VARJE dag och inte bara nått litet tag någon dag.

Kärleken är ju faktiskt något vi alla behöver och kärleken är otrolig på alla sätt.
Jag är tacksam för dom som finns för mig, dom som får mig att känna mig just älskad. Tack!

Ja, vad fan är kärlek? -Det är något jag aldrig kommer få känna på. På riktigt.
Jag har alltid skjutit folk ifrån mig, jag har alltid haft svårt att få det att funka med andra..

Det får mig att gråta. Att alltid ha misslyckats gällande kärleken. Gällande förhållande. Gällande allt omkring det där. Jag vill ju inget annat än att få ha det så där bra som det EGENTLIGEN brukar va mellan mig och "den andre" korta perioder. Men jag vill ha det jämt. Jag vill inte ha alla dom här bråken, tjafsen, all smärta som jag bär på.

..jag klarar inte av att ha någon så nära inpå. Där har ni svaret på varför jag är så som jag är ibland. Varför jag ibland bara "går och dör". Jag kämpar varje dag med att få det att funka. För jag vill att det ska funka. Men ibland orkar man fan bara inte mer. Jag känner återigen att livet inte ger något tillbaka. Jag kan inte förstå varför jag sitter här idag egentligen. För jag gör ju inget annat än försöka tänka frammåt och på allt jag verkligen vill. Men det händer inget. Det gör för jävla ont. Det är som att jag, hela jag rör på mig men jag kommer ingenstans. Det känns typ som om någon står på mig. Varför tar inte mitt hjärta imot kärleken?

Jag tycker faktiskt att det är orättvist att det är såhär..
Men som det är i dagsläget så vet jag att jag aldrig kommer fixa att älska/bli älskad av någon. Det känner jag på mig. Och det gör ont. Fruktansvärt ont! Åååå jag vill inte att det här ska bli något tycka synd om mig själv inlägg. Verkligen inte!! Men jag måste få skriva av mig hur jag känner och hur allt känns.


Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Fy vad det gör så fruktansvärt ont=(

Mina föräldrar.. Ja, min riktiga mamma gick ju bort när jag var en liten plutt och min riktiga pappa har jag inte så mycke kontakt med. Men föräldrar har jag ändå. "mamma & pappa" Består av min syster och hennes man. Dom betyder oerhört mycket för mig även efter allt som varit. Har inte så mycket mer att säga om det här.

Oj, nu ska jag göra ett nytt försök. Fyy va svårt!
Men om man nu ska se det som min första kärlek så måste jag ju säga krillepillestoffer. Jag var kring 12-13 år och han fyra år äldre. Jag var in heaven och hade väl nätt och jämt drömt om honom. Kan ju säga att det var min "drömkille". Jag och Emma umgicks varje dag nästan och vi pratade JÄMT om honom. I skolan, på alla rasterna. Vid matbordet, på discon, i stallet, på affärerna osv. Varje gång jag såg han trodde jag att jag skulle leva på det tills min dödsdag, haha! Men jag hade nog aldrig känt mig som jag kände då. Alltså  m i n f ö r s t a k ä r l e k! Blev ju inte sämre när vi faktiskt började umgås, HUR det nu gick till, haha. Och att han en dag blev min!=) Sånt som egentligen inte händer, men det hände. Nästan hela två år var vi tillsammans & vi lovade varandra livet osv osv, som dom flesta småa och nykära ungdomar gör. Men jag ljuger om jag INTE säger att det verkligen kändes rätt! ..men sen så vart jag familjehems placerad och vi fick inte ses eller så. Vi gled mer och mer ifrån varandra, det var otroligt jävla jobbigt och det är det ÄN idag! Det gjorde så ont att jag började söka mig till andra, jag ville känna mig älskad, trygg, känna värme och jamen.. Allt sånt som krille brukade ge mig. Så ja, jag "träffade" en annan kille. Vi var väl tsm nått år, men vi bråkade mest. Vi var aldrig särskilt snälla med varandra och jag hade ALLTID krill i tankarna. Sen när jag hade flyttats runt ett tag och sedan kom ut från sävast så gled även jag och johan ifrån varandra. Jag kände att det inte var rätt, att det som aldrig hade varit det. Så på den vägen är det. Jag sårade en människa otroligt jävla mycket och det är jag för jävla ledsen över! Det är jobbigt att ses nu såhär i efterhand, för varken han eller jag vet hur man ska bete sig, hur vi ska vara imot varandra. Ingen har ju som gjort slut utan det är allt runt om kring som avgjorde det liksom. Sen att det är mycket känslor och sånt iblandat. Mycke smärta.. Det är väl lite det som är jobbigt! MEN jag kunde inte vara mer tacksam över att jag faktiskt fått behålla honom som vän! Jag ser verkligen upp till hans godhet, den godheten jag fick av honom! Som jag verkligen behövde dom dagarna, veckorna, åren. För det var fan inte lätt då.
Så, ja tack krillepille! ♥

Jag har suttit ett tag nu och försökt skriva på "dag 02/ min första kärlek" men shiiiiiiit va svårt alltså!
Så jag gav ärligt upp det. Känner mig lite för trött och slut i huvet, orkar inte riktigt tänka å sådär.

Idag har jag hängt med min syster Sara, heeeeeeeeeela dan. Vi har varit hos jossan, rivit tapeter, ätit köttibullar, sett tv, varit ute med bogge, snackat skit, skrattat, osv osv. Och nu ligger jag här i sängen. Vart sådär tvär trött som jag brukar bli ibland, så trodde fan int att jag sku orka gå hem från sara, haha! Hade jag legat kvar eller stannat en stund till, DÅ hade jag inte tagit mig där ifrån kan jag lova er. Men det är ju en annan femma=)

Tanken var att jag sku upp med tuppen imorn och fara med sabina på stan och göra massa, sen färga hår osv. Men aphuvet har inte hört av sig så jag tänker inte sätta mig på den bussen eller kliva upp tidigt. Så det för helt enkelt bli en annan dag. Om hon nu inte hör av sig ikväll. Vilket hon inte kommer göra! Och imorn lär jag sova jävligt hårt och för det andra så lär inte ens hon va vaken när jag egentligen ska måsta kliva upp, så det kommer skita sig vilket som. Men nog om det. Kolla lite blocket & glo runt lite till sen blire fasen sovning! Så gnatt på er

Jag kör på den här också, som så många andra!=)


Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad är kärlek?
Dag 05 – Det här åt jag i dag
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt.. Jag känner mig totalt lurad. Totalt.. jävla dum!
Jag skämms rent ut sagt. Varför lyssnade jag inte på min andra halva? På hon som funnits sen dagen jag gick sönder.. Jag gillar inte det jag har gjort, satt mig i sån jävla skit. Hur fan kan någon människa lura en så jävulst? Hur kan en människa få en att vända sin närmaste ryggen? Hon tryckte in så jäkulst mycke i mitt huvud att ja..


Jag ville bara en sak och det var att få ta tag i mitt liv, jag disskuterade det med henne, för jag trodde att hon kunde hjälpa mig. Men hon fick mig att tro och göra som hon sa. Som nu har visats sig vara det dummaste jag kunde göra. Dom/hon vill ha in mig på ett "hem". Dom vill att jag ska få stöd i vardagen. MAN BA VAAA?

Jag är arg, ledsen och bara.. Jag saknar min stora syster otroligt mycket & har gjort det sen jag for där ifrån.
Min tanke var inte att inte komma tillbaka när jag for där ifrån den kvällen. Men efter långa samtal med min vårdnadshavare så trodde jag att det skulle gynna mig, gynna oss. Att vi skulle få tid att tänka på oss själva och jobba ut ifrån vad vi, var för sig behöver. Men nu ser jag bara att allt gått åt andra hållet..

Jag hade aldrig i tanke eller vilja att det skulle bli så här. Aldrig.. Och det gör ont. Det gör ont att du är så jäkla bitter på mig. Att du är besviken och allt sånt som du känner. För jag kan som inte göra något åt det, utan att be om ursäkt. Jag ljuger inte om jag säger att jag bara vill komma hem igen och bara få vara och känna mig älskad och trygg. Men så lär det ju aldrig bli. Och det är jag som får stå för dom konsekvenserna. Så är det ju. Och det suger! Jag måste kämpa nu, jag måste stå för allt det här och kämpa för det. Men jag vet inte hur jag ska lyckas när någon har gått så sjukt bakom ryggen på en? Det känns som att hon har försökt vända mig och bea imot varandra. Samtidigt som hon har fått det att låta som att bea vill förstöra mellan mig och henne. Jag vet inte vad jag ska tro på eller vad jag ska göra. Men gilla läget är jag illa tvugen att göra.. Det gör ont! Och det har det gjort sen dag ett.

Vi har aldrig bråkat eller på så vis gått i luven på varandra & det är det som gör så ont när det som hände hände.. Jag hatar det här

Hej och hå, hej och hå. Livet knallar påååhåhåhå.
På fredag beger jag mig åt ume, ska träffa min vårdnadshavare sen efter det ska jag å gubben k a n s k e fara och simma. OM, OM, OM, OOOOOOM vi orkar. Sen blire bioho. Annars vettetusan vad som händer i helgen. Äre någon som vill göra nå? HOJTA TILL! Så länge sen man träffa alla nu. Men int så lätt när man sitt i träsket ;P Sååå, någon som vill ses sääg till!=) Annars så ska jag och kolla på en lägenhet på måndag, känns gött! Och ja, den är i umeå! Hoppas verkligen att det är något för mig så det blir inflyttning så snart som möjligt. Saknar mitt fina ume och mina fina vänner!! Tills dess får jag vara nervös och gruva på.. Men det ska jag nog klara av :)

 

Och har ni inte hört den här, så måste ni! Fyy va man fastnar fören, riktigt grymt bra:)

Med det säg jag väl herråå, ska springa & pinka sen hoppas på att karln är klar med veden snart så jag slipp ligga här självish. Lite lång tråkigt. Puss på er

Jag hatar att jag är som jag är.. Det suger verkligen att jag känner såna saker som jag känner!
Det jobbiga i det här hela, ÄR JUST att jag så gärna vill, jag vill så jävla mycket och jag.. det går bara inte. Det går inte att förklara hur det känns i mig när jag inte kan pågrund av mitt förflutna.. Pågrund av mina känslor, mina plåågor. Om någon där ute hade svar, hade botemedel eller någon sorts teknik att få allt detta ur världen så snälla fram med det! För jag står fan inte ut längreeeee

Alltså.. Alter Bridge var AWESOME! Det var så jävla sjukt fett bra!! Fyyfan=D
Sen fånga jag ju ett plektrum så är ju lite så där halv nöjd, haha! ..Men mer om allt det här senare.


Lägenhet går framåt, men det går inte så fort..
Tid för utredning går framåt, men det går inte heller så fort...... osv
Så håller det på, allt verkar gå så himla bra och så, men det går seeegt

NU ska jag se lite madicken, haha! Var så länge sen=)


En av tusen bilder som togs i stocke, grymt fräscha