abinitioadfinem

Ja, vad fan är kärlek? -Det är något jag aldrig kommer få känna på. På riktigt.
Jag har alltid skjutit folk ifrån mig, jag har alltid haft svårt att få det att funka med andra..

Det får mig att gråta. Att alltid ha misslyckats gällande kärleken. Gällande förhållande. Gällande allt omkring det där. Jag vill ju inget annat än att få ha det så där bra som det EGENTLIGEN brukar va mellan mig och "den andre" korta perioder. Men jag vill ha det jämt. Jag vill inte ha alla dom här bråken, tjafsen, all smärta som jag bär på.

..jag klarar inte av att ha någon så nära inpå. Där har ni svaret på varför jag är så som jag är ibland. Varför jag ibland bara "går och dör". Jag kämpar varje dag med att få det att funka. För jag vill att det ska funka. Men ibland orkar man fan bara inte mer. Jag känner återigen att livet inte ger något tillbaka. Jag kan inte förstå varför jag sitter här idag egentligen. För jag gör ju inget annat än försöka tänka frammåt och på allt jag verkligen vill. Men det händer inget. Det gör för jävla ont. Det är som att jag, hela jag rör på mig men jag kommer ingenstans. Det känns typ som om någon står på mig. Varför tar inte mitt hjärta imot kärleken?

Jag tycker faktiskt att det är orättvist att det är såhär..
Men som det är i dagsläget så vet jag att jag aldrig kommer fixa att älska/bli älskad av någon. Det känner jag på mig. Och det gör ont. Fruktansvärt ont! Åååå jag vill inte att det här ska bli något tycka synd om mig själv inlägg. Verkligen inte!! Men jag måste få skriva av mig hur jag känner och hur allt känns.


Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här. Fy vad det gör så fruktansvärt ont=(