abinitioadfinem

Just nu känns verkligen allt helt åt satan.. Jag vill bara lägga mig ner & sova igenom livet.
Jag orkar ingenting och jag vill inte riktigt heller. Å jag vet verkligen inte vad jag ska göra åt det..


Inatt vill jag inte sova & lär inte kunna det heller..
& imorn vill jag inte, verkligen verkligen INTE stiga upp klockan sju för att fara till Robertsfors..
Jag vill inte på soc, och jag vill inte höra vad dom ska säga, jag vill inte veta något av det där, jag vill inte veta av morgondagen i huvetaget! Jag vill bara hoppa över den, gömma mig under täcket eller fly åt helvette långt!

Jag vet att jag måste ta tag i mig själv, mitt liv. Men jag vet inte hur jag ska göra det eller vad jag ska måsta göra. Jag vet ärligt ingenting längre, jag orkar inte tänka jag orkar fan knappt andas längre. Så ont gör allt.
Det är så himla mycke! Och vad jag än gör, tänker eller ser så påminner det om någonting.

---

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.

Somrar svepte fram, 
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.

Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.

Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans 
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå

Jag borde för lääänge seedan sova, faktiskt! Men jag vill inte riktigt & kan absolut inte..
Just nu, dag in och dag ut. Går jag och grubblar över en dag nu framför, som kommer bli riktigt jobbig känns det som. Jag är nervös över vad som ska sägas och vad som kommer att hända..

å jag vill inte stiga upp och fara på bup imorn, jag vill inte, vill inte vill inte!

Amen ni läste rätt, ikväll har jag OCKSÅ varit på bio, och.. Alltså 2012 är typ seriöst en av dom bättre filmerna jag har sett, den var sjukt jävla bra! Och såklart grät jag lite också :]
Jag måste ju vara världens känsligaste människa! Inget snack alltså! Fast, det kanske kan vara nått bra?


Bion var faktiskt ganska impuls. Men det är inte så ovanligt om man heter Denice. Eller Denice & Ida. Såatt!
Men grejen var att jag sov som en stock, eller jag fatta som inte att min mobil ringde eller att alarmet jag ställde på ELVA gick igång varje tionde minut fram till kvart över två, haha! Jag trodde typ jag drömde eller nått. Fram tills det lät som dörr jäveln skulle braka in. Jävlar vare banka och plingade. I typ en kvart. Jag vägra ju kliva upp, tänkte ju att fanskapet skulle fatta "att det inte var någon hemma". Till slut klev jag upp skrek på hundarna att hålla käften, låste upp dörren UTAN att öppna. Brydde mig ju ÄÄÄÄÄÄÄÄN MÄNGD om vem som stod där. Jag kunde ju TYP inte bry mig mindre ungefär. Så jag var precis exakt påväg att snöra igen sovrumsdörren när ytterdörren flyger upp och mongo Ida hoppar in å gormar å har sig. Haha! Jag trodde seriöst inte att det var sant, jag sprang till sängen å la mig under täcket!!!! Sen kom hon å börja tjollra på. "Deeeniiicee vi sku fan mötas nere på stan", "vad fan hände med att vi sku ta en fika", "deeeeeeeeeeeeeeeeeeeniiiiiiiiiiiiiceee".
Med andra ord vare bara att upp och hoppa kollade på klockan den stod på halv tre typ. Jag skrattade åt mig själv och åt mina 25 missade samtal från ida.. Anämen jag gjorde mig klar och vi lämnade läggan typ tjugo i fyra. Ändå rätt bra jobbat av mig , tyck jah =D -Sen for vi å käka på frasses sen bestämde vi ju oss för att gå å se bio! Mycket bra val av oss må jag säga! Sen donken efter det var ju inte så illa heller haha! SMAAAL?

Anäe, och nu sitter jag här i min säng. Kom hem för typ.. Närmare en timma sen :)
Funderar på att dra en movie, faktiskt!
Vissa ska ju upp på bup imorn.. Fyy, jag känner verkligen inte för det, men whaaaat to do..

Men heeellu there, jomen nog lev jah

Jag sovde bara (SÅ KLART) bort hela dagen, for sedan till min kära broder Tony på en fikalika, sedan åkte jag ner på schtan å såg bio med mina gosiga emma. Vi grät, skrek och dog ungefär.. Vi såg den här, vaheteren.. Nån läskig jävel, men vafaaan........ Juste, JUSTEJUSTE -Paranormal Activity hetteren juu!
Och SVAR JA, den var läskig. Ganska så mycke läskig. Ush å fy!

Nu sitter jag hur som helst här i min säng med sällskap av Zelda. -Zelda the man (?)
Som faktiskt troligtvis har kissemissisar i magan, kan det bli mer snuttigt? Jag tror fasen inte det =)
Ush vad mysigt med kattungar, det längtar vi till, eller hur Zeldish?



Nu ska jag klämma i mig lite KLÄMMMMMMM eriner. hahahahahah oj mena ENTINER

Klockan står nu på 04.38 & jag är still awake..
Tankarna bara snurrar, jag vet att det inte är lönt att lägga sig för att somna, för min sömn är så jävla orolig, jag bara vrider, vänder och rullar omkring i sängen. Drömmer en massa och bara lixom, aldrig riktigt somnar på riktigt. Jag vaknar upp så fort jag slumrar lite djupare, så där djupare -just innan den jätte djupasömnen, jamen ni vet? Eller a, kanske inte.. Men sova bra får jag då inte göra iaf!
Börjar nästan fundera på att anlita någon som kommer å sover med mig, eller bara ligger brevid mig, så jag somnar å sover tryggt å skönt. Så länge någon bara ligger där, (eller det kan ju inte vara PRECIS vem som helst) så.. Jamen det blir helt annars. Det känns som så bra å skönt å jamen allt. Sen bara pang bom kan jag sova. Sover faktiskt till och med bättre när Eros sover med mig, haha helt sjukt egentligen men aaa.. Så ere


Hur som haver, innan denna långa natt liggandes här i sängen fördrev jag några kvällstimmar på waynes å fikade med tjejorna♥ Mysigt & trevligt! Bestämde även ett biobesök som ska göras today, så måste komma ihåg å ställa klockan nu snart så jag inte sover bort hela dagen, haha! Då blir nog emmsi angry på mig =D
Har lovat att komma ner på stan hyffsat tidigt, så vi kan strosa omkring lite, heller hinna hem till läggan å slöa på nån timma hinnan skiten börjar :) Så, jajajaja nenenenene ställa larmet nuuunuununuuu, sedan kika klart filmen åsen så försöka få sig lite sömn kanske, låter som en good plan tyck jah! Så gonatt påer! (elr natt å natt..) Lika bra å säga Godmorgon nu också då, alla ska väl ändå upp i skolan snart :) Så moooooorning

systrami om sängen kallar: Det vidriga är att ungjäveln KAN sjunga (ibland) och äckligare docka harjag aldrig skådat ;O TRodde det var en unge först xD

Jag hoppas du skojar sabina :P
Du ser väl att det är en bebbe, EN RIKTIG BEBBEE

Och med det här underbart gulliga klipp säger jag Godnatt!

Det finns så oändligt mycke fler bilder & minnen!
Det finns I N G E N T I N G som vi INTE har gjort eller varit med om, absolut ingenting!
Jag saknar dig så otroligt jävla mycke! Jag saknar hur vi stiger upp mitt i natten å du gör dina speciella, goda mackor till oss båda. -Till ett stort Oboy glas. Eller hur vi satt ute på ballkongen hela nätter å kjedjerökte och snackade en massa skit! Eller alla jävla kvällar framför tvn, eller datorn. Alla våra "lilllördagar" (typ varenda dag i veckan) och alla våra RIKTIGA lördagar. Eller alla våra dumma ider, som vi hade precis varenda dag!

Hela jag blir alldeles varm när jag tänker tillbaka, när jag tänker på dom åren vi haft.
Alla nätter, alla dagar, allt var så bra. Vi var så bra!
Jag är så glad, så tacksam -jag tror aldrig jag riktigt tackat er ordentligt! Men jag gör det nu, för utan dig och M-L hade jag förmodligen inte suttit här nu. Ni öppnade eran dörr och den stod alltid öppen för mig. Alltid alltid alltid! Jag mådde så bra oss er, och jag har aldrig någonsin bott så tryggt, eller mått så bra som jag gjorde.
Jag är så tacksam, för platsen jag fick hos er! Verkligen ♥

Åågud, sista dagen var hemsk! Sista dagen borde inte ha fått ske. Det tär så förbannat mycke innombords!
Jag bär på så jävla mycke hat, ilska.. Mot alla som bara förstörde för mig, förstörde för oss!
-Vi var hemma hos dig å packade lite kläder som vi skulle ha med oss när vi skulle fara å hälsa på hos Bea efter skolan. Allt var så jävla precis som vanligt! Vi skrattade, vi fulade oss, vi skojade och hade oss. Ingen av oss kunde ana att soc&polisen stod å väntade på att plocka mig. Det gjorde så ont, så ont! Båda två grät så jävla mycke, dom bara drog i väg med mig, jag fick inte ens säga hejdå, dom bara slet med mig.
Allt var så jävla galet, jag var så chockad å allt bara.. Det gjorde så ont, sååååååå ont!

Efter det har åren bara flygit förbi..
Ett år i familjehemmet, vi sågs max två ggr, och det var så stelt, å så konstigt..
Sen gick återigen år, på Hvb-hem och anstalten.. Om jag ska vara ärlig räcker nog inte ord till.
Ingenting räcker till! Jag vill inte skriva eller vara så här flännig, jag vill i n t e det..
Men jag kan inte låta bli, för du finns inte kvar min bästavän, det är inte du och jag längre & det är så oändligt förbannat mycke som gröper mig tom innifrån, hela hela tiden!

Jag skulle kunna skriva om precis vad som helst, PRECIS vad som helst.
För allt har hänt mig, allt har satt spår i mig, och ni står för varför. Det är pågrund av er jag sitter där jag sitter idag, ni har bara gjort det sämre, hela vägen. Jag önskar att ni mådde dåligt över det, att ni skämms lite grann. Men ni kommer aldrig göra det. Aldrig någonsin! & det får mig bara att falla ännu mer..

Jag hatar er på riktigt, ta in det, J A G  H A T A R, h a t a r  h a t a r  h a t a r




Jag har slitits ifrån så mycke, från min barndom (som jag knappt fick uppleva.. TYP)
Från vänner och från saker som jag borde, BORDE ha fått uppleva, vara med om!
-Jag kommer aldrig komma ifrån allt det här, det kommer alltid sitta kvar inne i mig, jag vet det..

Jag vet att jag sa att det här skulle bli en glad blogg nu, tro mig jag försöker!
Men man kan inte lura sig själv, som jag nog försökte med..
Jag är fortfarande jag, allt sitter fortarande kvar I mig, vissa dagar känns det inte. Då är jag glad-då blir bloggen glad! Men andra dagar, eller kvällar eller nätter -som denna. Då suger allt! Då är jag inte glad, å då blir inte heller bloggen glad.. Så är det ju, å sånt suger ännu mer!

Nu ska jag använda mitt favvo ord, igen
Jag är så sjukt jävla L E S S, på att det alltid ska vara allt eller inget.
Varför kan man inte bara vara lite vänner, lite kär eller lite både och?
Eller varför inte BARA vänner, eller bara "msnpolare".
Varför kan jag inte bara få vara en liten, pytte liten del? Måste man vara allt för varandra, jämt?
Skare alltid gå till så?
Varför kan man inte bara vara lite.. Lite av något bra. Jag skulle vara så nöjd, så nöjd!
Över att få vara det där lilla, för dig, dig, dig och dig!


På slutet har det alltid, varenda gång varit allt eller inget som gäller, När jag träffat nya människor.
Det är samma med "gamla" personer. -Gamla vänner eller familjen..
Jag är trött på det, så jävla jävla trött. FaaAan, kan allt bara gå vägen någon jävla gång

Well, it's not hard to see
Anyone who looks at me
Knows I am just a rolling stone
Never landing anyplace to call my own
To call my own

Well, it seems like so long ago
But it really ain't you know
I started out a crazy kid
Miracle I made it through the things I did
The things I did

Someday I'll go where there ain't no rain or snow
‘Til then, I travel alone
And I make my bed with the stars above my head
And dream of a place called home

SIR YES SIR

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
Du får be en bön att tiden 
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade 
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för 
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta 
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre 
Än att du gör allt emot mig snart

Och du får inte röra vid mitt hjärta 
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre 
Än att du gör allt emot mig snart 

Här har ni ungefär V Ä R L D E N S bästa låt!
Lätt en av alla iaf, fyfan vad jag älskar Bon jovi♥
Å jag har väntat, å jag har väntat på att hans nya låtar sku komma ut på ytube, EFTERSOM jag inte vet hur man länkar ifrån spotify. Men hur som haver, nu är dom där & jag kan dela guden med er, visst är det bra?!!!!!!!!

ja, ni hörde rätt! Det här ska bli världens gladaste blogg.

Skratta er döendes, jag gick lös för eran skull. Eller okejdå, mest för Emmas skull, fniZzz





/sen vågar jag inte visa mer av denna sida av moá. Ni förstår nog whyyyyy
Jag ska ist bjuuua på en goodi låt, den kmr soooon

Jag kunde såklart inte hålla mig från att skriva. Även fastän jag helst av allt vill slippa tänka tillbaka.
Hur som haver, nu sitter jag här. Och då äre fasen bara att skriva! Det ska inte bli nå fnuttigt, kort inlägg som det förra. Utan nu ska jag försöka. Försöka mig på att få ut något.. Något vettigt!


Jag har faktiskt funderat lite. Eller lite & lite. Jag funderar hela tiden tycker jag. Med andra ord, rätt så mycket. Jag funderar på vad det ska bli av mig. Vad jag ska måsta göra för att bli lämnad ifred. Osv osv.
-Idag, haha jaa, åtminstone idag ska jag försöka låta bli att skriva om den biten. Om soc å jamen hela köret. Det kommer bli kämpigt :P Eftersom mitt liv, min vardag, allting består lixom om "allt det hära".

Så istället.. Ska jag försöka mig på ett glatt, ett bra och ett "kämpar" inlägg. (önska mig lycka till) haha.
Till och börja med vill jag faktiskt (MÅSTE) skryta lite om mig själv. (kanske får mig att må åtminstone lite bättre) EFTERSOM jag sällan får höra något positivt av folk i min omgivning så tänker jag blicka tillbaka några år och helt enkelt gemföra det hela. För det första. Tycker JAG, (nu är det hur jag tycker & ser på allt) att jag har vuxit nå innerligt som person! Jag har börjat prata för mig själv, jag har helt och hållet ändrat attityd. Jag ser lixom världen med helt andra ögon nu! Haha, alltså ärligt. Det känns jätte dumt å sitta å babbla så här om sig själv. Men jag blir som såå glaaad när jag börjar tänka. Tänka på den Denice som jag faktiskt var för några år sen. Jag mår så sjukt mycke bättre nu. Jag har växt & mognat så jävla mycke också! Ibland, eller näe, typ jämt. Är jag så himla glad över att jag kan, att jag lyckas! Jag skiter i att jag aldrig får höra det, jag skiter i att alla bara hakat/hakar upp sig på alla snesteg, alla misslyckanden jag lyckats med på den oändligt långa vägen, jag skiter idet! För jag, JAG vet! Bara att ha gått vidare från så mycket, lämnat så förbannat jävla mycket bakom mig. Fyfan vad jag är bra! Och fan vad skönt att säga det!

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt och hur många gånger jag säger att jag är så fruktansvärt less. Men det går aldrig, aldrig att säga det för lite. Det går bara inte. Jag är så jäva jävla LESS! Fyfan.
Det har gått så jävla många år med skit nu. Jag har aldrig mer tänkt mig dit ner, på botten, aldrig igen!
Och jag har framför allt inte tänkt ta mer skit nu. Inte från någon. Absolut inte nån!
Jag vägrar vara den där svaga, hjälplösa lilla tjejen som inte orkar mer. Nej, inge mer sånt nu!
Jag orkar, jag orkar mer än aldrig förr nu. Jag tänker kasta den här jävla smärtan nu, jag tänker ta tag i mig själv framför allt. På riktigt den här gången! Det finns ju något bra här inne, någonstans långt in, det känner jag på mig! Jag vill dela den med er, jag vill visa, bevisa er om och om igen att ni har så jävla fel. Ni ska få skämmas dag efter dag, år efter år. Ni ska fan inte ens kunna gå i säng. Så jävla mycke ska jag bevisa er att ni gjort fel, ni har haft fel hela jävla vägen! Fyyy, vad ni ska få ångra er, ångra att ni fattat dom här besluten som ni gjort. Fyfan, ni ska allt få se, ni ska få se..

---

Don't leave me here out in the cold
Don't you know that it's your hand I wanna hold

Det här är nog åttonde gången IDAG, som jag försöker mig på ett inlägg..
Jag vill skriva så mycket, men det går inte. Det känns så jävla ovärt, så fruktansvärt ovärt!
Den här gången skriver jag inte för mig själv, jag skriver för dig, dig, dig & dig.
Jag vill skriva så det blir bra, jag vill skriva från mitt hjärta!


Det här inlägget kommer också, som dom flesta andra gånger, vara helt "ur världen".
Jag känner det på mig. Det här inlägget kommer vara noll, för dig eller rättare sagt ER.
Som vanligt med andra ord. Vem bryr sig egentligen? Vem och vilka finns kvar?

Jag vill inte, verkligen inte skriva något flännigt inlägg, jag vill egentligen inte skriva i huvetaget!
Det är ju ändå ingen som förstår mig, och jag gillar inte mig själv när jag känner & mår som jag gör nu.
Jag är så fruktansvärt less, så f r u k a n s v ä r t JÄVLA less!!!

Vem av er ska jag börja rikta mig imot?
Dig, som jag inte ska nämna vid namn kanske? Dig som jag tycker så mycket om..
För det första, om du ens läser det här. Jag vet ärligt inte om du brukar läsa det jag skriver.
Jag brukar sällan få svar, eller rättare sagt aldrig.. Men aa, du är inte den första. Så jag är van!

Ärligt talat, jag vet inte varför jag lägger ner så mycket.. På dig.
Jag är ju så jävla van att det blir så här, jag hade lixom kunnat räkna ut det innan vi ens träffats.
Hela den här grejen skrämmer mig, ärligt! & folk som känner mig har ifråga satt det hela också..

Jag får mig själv att börja skratta.. Fyfan vad jag är patetiskt, pinsam, dum i huvet och bara så jävla..
Ord saknas! Hade jag varit du.. Alltså jag förstår dig, jag gör det!
Men jag önskar du bara kunde öppna munnen, berätta, säga precis det som du egentligen vill säga.

Guuud, jag fattar inte varför jag inte bara släpper taget?
Vi har ju inte ens "haft" något. Hur kan jag vara så jävla besatt, fy vad det skrämmer mig!
Jag har aldrig någonsin känt så här, varit med om något liknande! Vad är det häääär?
Det är ju sånt här jag och mina friends sitter och skrattar åt, det är sånna här människor man hånar.
Hur kan jag ha sjunkt så jävla lågt? Hur kan jag ens acceptera att jag själv håller på så här.
Fyyfaan!!!

Men sanningen är sanningen, och får jag ut det här, så kanske jag släpper det, går vidare lixom?
Som jag borde ha gjort för länge sen! Hahah, alltså jag kan inte göra annat än skratta åt mig själv!
Vad håller jag på med? Jag faaattar fan inte!
Någonting är det med mig, och vad det än är, SKA DET BORT!

Du har mer än tydligt visat vad det är som gäller. Jag har sagt mer än en gång att DU får höra av dig om du vill ses eller något liknande, men du skriver inte ens. Så jag har fattat. Därför även jag har slutat med det.
Alltså ärligt tror jag att jag behöver höra dig S K R A T T A U T M I G!!! Över allt det här.
För jag har aldrig någonsin varit i närheten av något liknande ens, jag fattar inte grejen!

Redan från början vart det ju helt annars. Jamenar, typ första kvällen vi träffades.
Jag berättade för dig, att jag inte alls brukar göra så, att det kändes jätte konstigt men samtidigt bra på nått konstigt sätt. Och du sa the same, därför du hade "knuffat" bort mig på morgonen. Ändå vare lixom inget sex, det var pussar och det var mys. Allt som har hänt och allt som är nu, är inte jag.
Men, MEN.. Det är jag jävligt glad över! Jag gillar den personen. Riktigt mycke, tror jag..

Nog pratat om det är, jag blir ju typ generad här i mörkret när jag tänker på det hela! haha.
fyfan vilken pinsam människa jag känner mig som. Fyfan, haha..
Så näe, dags å ta tag i sig själv, go on lixom. Såre fungerar här i världen, nu har jag fått ut det mesta iaf, å det var det som var grejen. Tror jag.. Så över till nästa person





How could you be so heartless?

How could you be so cold?
As the winter wind when it breeze yo
Just remember that you talkin' to me though
You need to watch the way you talkin' to me though

I mean after all the things that we've been through
I mean after all the things we got into
Hey yo, I know of some things that you ain't told me
Hey yo, I did some things but that's the old me

And now you wanna get me back and you gon' show me
So you walk around like you don't know me
You got a new friend, well I got homies
But in the end it's still so lonely


Jag kan känna en liten smärta innombords om jag tänker efter. Eller egentligen inte så liten..
Allt som finns innom mig, gör rätt så ont faktiskt!
En av alla sakerna är hur jag har fått slitas i från en hel del. Speciellt dig!
Jag gick halva min högstadi tid på tundal & halva i lövis. Jag blev bara sliten ifrån allt.
Om jag ska vara ärlig tror jag att det är många som har bortsett det, speciellt alla vuxna.
Men det här är en av alla grejer som har satt spår i mig, djupa spår..

Jag har växt upp i robertsfors, gått skola på tundal ända sedan första klass. Jag har..
Rättare sagt, HADE mina vänner där.
Jag drogs där ifrån, utan någon som helst aning. Till och med på skol tid..

Idag har jag typ ingen kvar..
Jag kom ihåg hur jag satt och beklagade mig över det här i familjehemmet. Men till svar fick jag bara att "dom som inte finns kvar sen är inga riktiga vänner". Jag kom även ihåg hur arg jag blev över det, men sedan att jag tog in det. Trodde på dom orden! Men idag kan jag inte riktigt se det så.  Jamenar jag fick inte träffa mina "gamla vänner". Jag skulle skapa nya umgängskretsar i lövånger, jag skulle göra si och så. Det är inte så jävla konstigt att vi gled i från varandra, eller hur? Fyfan, det gör så ont! Jag saknar alla så jävla mycket.
Och speciellt DIG! Dig, dig, dig, DIG! Älskade, bästa kompis♥

Vi gjorde ju allt, precis allt tillsammans! Gud, vad jag saknar mycket.
Jag saknar att vara liten, när inget hade någon betydelse, när allt var bra.
Jag minns faktiskt dom dagarna, även om dom var korta, så ja.. Jag minns!



Jag ska ta en liten paus nu å krypa ner å goosa lite med Eros i sängen, fortsätter imorn