abinitioadfinem

Det här är nog åttonde gången IDAG, som jag försöker mig på ett inlägg..
Jag vill skriva så mycket, men det går inte. Det känns så jävla ovärt, så fruktansvärt ovärt!
Den här gången skriver jag inte för mig själv, jag skriver för dig, dig, dig & dig.
Jag vill skriva så det blir bra, jag vill skriva från mitt hjärta!


Det här inlägget kommer också, som dom flesta andra gånger, vara helt "ur världen".
Jag känner det på mig. Det här inlägget kommer vara noll, för dig eller rättare sagt ER.
Som vanligt med andra ord. Vem bryr sig egentligen? Vem och vilka finns kvar?

Jag vill inte, verkligen inte skriva något flännigt inlägg, jag vill egentligen inte skriva i huvetaget!
Det är ju ändå ingen som förstår mig, och jag gillar inte mig själv när jag känner & mår som jag gör nu.
Jag är så fruktansvärt less, så f r u k a n s v ä r t JÄVLA less!!!

Vem av er ska jag börja rikta mig imot?
Dig, som jag inte ska nämna vid namn kanske? Dig som jag tycker så mycket om..
För det första, om du ens läser det här. Jag vet ärligt inte om du brukar läsa det jag skriver.
Jag brukar sällan få svar, eller rättare sagt aldrig.. Men aa, du är inte den första. Så jag är van!

Ärligt talat, jag vet inte varför jag lägger ner så mycket.. På dig.
Jag är ju så jävla van att det blir så här, jag hade lixom kunnat räkna ut det innan vi ens träffats.
Hela den här grejen skrämmer mig, ärligt! & folk som känner mig har ifråga satt det hela också..

Jag får mig själv att börja skratta.. Fyfan vad jag är patetiskt, pinsam, dum i huvet och bara så jävla..
Ord saknas! Hade jag varit du.. Alltså jag förstår dig, jag gör det!
Men jag önskar du bara kunde öppna munnen, berätta, säga precis det som du egentligen vill säga.

Guuud, jag fattar inte varför jag inte bara släpper taget?
Vi har ju inte ens "haft" något. Hur kan jag vara så jävla besatt, fy vad det skrämmer mig!
Jag har aldrig någonsin känt så här, varit med om något liknande! Vad är det häääär?
Det är ju sånt här jag och mina friends sitter och skrattar åt, det är sånna här människor man hånar.
Hur kan jag ha sjunkt så jävla lågt? Hur kan jag ens acceptera att jag själv håller på så här.
Fyyfaan!!!

Men sanningen är sanningen, och får jag ut det här, så kanske jag släpper det, går vidare lixom?
Som jag borde ha gjort för länge sen! Hahah, alltså jag kan inte göra annat än skratta åt mig själv!
Vad håller jag på med? Jag faaattar fan inte!
Någonting är det med mig, och vad det än är, SKA DET BORT!

Du har mer än tydligt visat vad det är som gäller. Jag har sagt mer än en gång att DU får höra av dig om du vill ses eller något liknande, men du skriver inte ens. Så jag har fattat. Därför även jag har slutat med det.
Alltså ärligt tror jag att jag behöver höra dig S K R A T T A U T M I G!!! Över allt det här.
För jag har aldrig någonsin varit i närheten av något liknande ens, jag fattar inte grejen!

Redan från början vart det ju helt annars. Jamenar, typ första kvällen vi träffades.
Jag berättade för dig, att jag inte alls brukar göra så, att det kändes jätte konstigt men samtidigt bra på nått konstigt sätt. Och du sa the same, därför du hade "knuffat" bort mig på morgonen. Ändå vare lixom inget sex, det var pussar och det var mys. Allt som har hänt och allt som är nu, är inte jag.
Men, MEN.. Det är jag jävligt glad över! Jag gillar den personen. Riktigt mycke, tror jag..

Nog pratat om det är, jag blir ju typ generad här i mörkret när jag tänker på det hela! haha.
fyfan vilken pinsam människa jag känner mig som. Fyfan, haha..
Så näe, dags å ta tag i sig själv, go on lixom. Såre fungerar här i världen, nu har jag fått ut det mesta iaf, å det var det som var grejen. Tror jag.. Så över till nästa person





How could you be so heartless?

How could you be so cold?
As the winter wind when it breeze yo
Just remember that you talkin' to me though
You need to watch the way you talkin' to me though

I mean after all the things that we've been through
I mean after all the things we got into
Hey yo, I know of some things that you ain't told me
Hey yo, I did some things but that's the old me

And now you wanna get me back and you gon' show me
So you walk around like you don't know me
You got a new friend, well I got homies
But in the end it's still so lonely


Jag kan känna en liten smärta innombords om jag tänker efter. Eller egentligen inte så liten..
Allt som finns innom mig, gör rätt så ont faktiskt!
En av alla sakerna är hur jag har fått slitas i från en hel del. Speciellt dig!
Jag gick halva min högstadi tid på tundal & halva i lövis. Jag blev bara sliten ifrån allt.
Om jag ska vara ärlig tror jag att det är många som har bortsett det, speciellt alla vuxna.
Men det här är en av alla grejer som har satt spår i mig, djupa spår..

Jag har växt upp i robertsfors, gått skola på tundal ända sedan första klass. Jag har..
Rättare sagt, HADE mina vänner där.
Jag drogs där ifrån, utan någon som helst aning. Till och med på skol tid..

Idag har jag typ ingen kvar..
Jag kom ihåg hur jag satt och beklagade mig över det här i familjehemmet. Men till svar fick jag bara att "dom som inte finns kvar sen är inga riktiga vänner". Jag kom även ihåg hur arg jag blev över det, men sedan att jag tog in det. Trodde på dom orden! Men idag kan jag inte riktigt se det så.  Jamenar jag fick inte träffa mina "gamla vänner". Jag skulle skapa nya umgängskretsar i lövånger, jag skulle göra si och så. Det är inte så jävla konstigt att vi gled i från varandra, eller hur? Fyfan, det gör så ont! Jag saknar alla så jävla mycket.
Och speciellt DIG! Dig, dig, dig, DIG! Älskade, bästa kompis♥

Vi gjorde ju allt, precis allt tillsammans! Gud, vad jag saknar mycket.
Jag saknar att vara liten, när inget hade någon betydelse, när allt var bra.
Jag minns faktiskt dom dagarna, även om dom var korta, så ja.. Jag minns!



Jag ska ta en liten paus nu å krypa ner å goosa lite med Eros i sängen, fortsätter imorn