I wish that we could both find a simple way just to make it by
Jag kunde såklart inte hålla mig från att skriva. Även fastän jag helst av allt vill slippa tänka tillbaka.
Hur som haver, nu sitter jag här. Och då äre fasen bara att skriva! Det ska inte bli nå fnuttigt, kort inlägg som det förra. Utan nu ska jag försöka. Försöka mig på att få ut något.. Något vettigt!
Jag har faktiskt funderat lite. Eller lite & lite. Jag funderar hela tiden tycker jag. Med andra ord, rätt så mycket. Jag funderar på vad det ska bli av mig. Vad jag ska måsta göra för att bli lämnad ifred. Osv osv.
-Idag, haha jaa, åtminstone idag ska jag försöka låta bli att skriva om den biten. Om soc å jamen hela köret. Det kommer bli kämpigt :P Eftersom mitt liv, min vardag, allting består lixom om "allt det hära".
Så istället.. Ska jag försöka mig på ett glatt, ett bra och ett "kämpar" inlägg. (önska mig lycka till) haha.
Till och börja med vill jag faktiskt (MÅSTE) skryta lite om mig själv. (kanske får mig att må åtminstone lite bättre) EFTERSOM jag sällan får höra något positivt av folk i min omgivning så tänker jag blicka tillbaka några år och helt enkelt gemföra det hela. För det första. Tycker JAG, (nu är det hur jag tycker & ser på allt) att jag har vuxit nå innerligt som person! Jag har börjat prata för mig själv, jag har helt och hållet ändrat attityd. Jag ser lixom världen med helt andra ögon nu! Haha, alltså ärligt. Det känns jätte dumt å sitta å babbla så här om sig själv. Men jag blir som såå glaaad när jag börjar tänka. Tänka på den Denice som jag faktiskt var för några år sen. Jag mår så sjukt mycke bättre nu. Jag har växt & mognat så jävla mycke också! Ibland, eller näe, typ jämt. Är jag så himla glad över att jag kan, att jag lyckas! Jag skiter i att jag aldrig får höra det, jag skiter i att alla bara hakat/hakar upp sig på alla snesteg, alla misslyckanden jag lyckats med på den oändligt långa vägen, jag skiter idet! För jag, JAG vet! Bara att ha gått vidare från så mycket, lämnat så förbannat jävla mycket bakom mig. Fyfan vad jag är bra! Och fan vad skönt att säga det!
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt och hur många gånger jag säger att jag är så fruktansvärt less. Men det går aldrig, aldrig att säga det för lite. Det går bara inte. Jag är så jäva jävla LESS! Fyfan.
Det har gått så jävla många år med skit nu. Jag har aldrig mer tänkt mig dit ner, på botten, aldrig igen!
Och jag har framför allt inte tänkt ta mer skit nu. Inte från någon. Absolut inte nån!
Jag vägrar vara den där svaga, hjälplösa lilla tjejen som inte orkar mer. Nej, inge mer sånt nu!
Jag orkar, jag orkar mer än aldrig förr nu. Jag tänker kasta den här jävla smärtan nu, jag tänker ta tag i mig själv framför allt. På riktigt den här gången! Det finns ju något bra här inne, någonstans långt in, det känner jag på mig! Jag vill dela den med er, jag vill visa, bevisa er om och om igen att ni har så jävla fel. Ni ska få skämmas dag efter dag, år efter år. Ni ska fan inte ens kunna gå i säng. Så jävla mycke ska jag bevisa er att ni gjort fel, ni har haft fel hela jävla vägen! Fyyy, vad ni ska få ångra er, ångra att ni fattat dom här besluten som ni gjort. Fyfan, ni ska allt få se, ni ska få se..
Don't leave me here out in the cold
Don't you know that it's your hand I wanna hold
Kommentarer
Trackback
