skrivit i onsdags 01.48 utan att komma upp

Nu har jag suttit här och försökt skriva hur länge som helst, tagit bort allt hundra gånger och stängt ner. Men lik förbannat sitter jag här igen å försöker.. Varför vet jag fan inte. Det ger ju som inget.

Som jag skrev på bloggen tidigare idag så vet jag lixom inte vad det är som gör så jävla ont. Jag bara går och går och har lixom slutat känna efter så där riktigt ordentligt.Vågar som inte möta den där starka känslan. Och ibland, eller rätt ofta känns det fan lika bra!

En sak vet jag och det är att jag fattas något, kanske är det du, DU som ligger under jorden, DU som lämnade mig alldeles för tidigt! Eller så är det min familj, mina vänner, min släkt. Eller min barndom(?) Och det kan lika gärna vara ett förhållande, en bästavän. En hobby, ett fritidsintresse? Något är det, och det tääääär i mig. Jag är less på att bara gå nu. Jag är less på att bli behandlad som skit (av vissa) när man ALLTID funnits där ÄVEN när man mått som sämst själv. Jag är less på allt jävla snack och den lilla verkstan som dom flesta verkar ha. Jag är less på mycket nu, och det är väl egentligen inte så ovanligt? Men så är det! Less så in i helvette! Less på folk som inte bara kan vara lite. Jag nöjer mig så. Jag nöjer mig så länge jag får visa att jag finns att jag bryr mig. För det gör jag, om varenda jävla liten kotte på denna planet! Jag har lärt mig att det alltid, åtminstone OFTAST slutar bäst då!

Jag kräver så väldigt lite, nästan ingenting alls. Men ändå verkar det så svårt. Jamenar allvarligt vad lever vi i för värld? Varför fungerar det inte att ge och ta? Glömmer folk bort eller är folk lata, eller är folk förbannat jävla egoistiska?

Jag är iaf fruktansvärt less nu.. Så nu tänkte jag bara påminna sabina om hur mycke jag älskar henne sen fäller jag fan in årorna, ska sova så jävla hårt å glömma allt!

Det här skrev iaf sabina till mig 2007-11-26 23.12:

Jag vet att du inte ser att jag sitter här och längtar efter dig, att du inte tror att jag sitter här dag ut och dag in och kollar på alla gamla foton!
Jag vet att du inte ser min saknad även hur mycket jag önskar att du ska kunna göra det!
Du är något alldeles extra Denice, något som får mitt hjärta att le, du är något jävla speciellt som får mig att känna mig hel när du är vid min sida.
Om du bara visste hur jävla hårt det tar emot att inte kunna vara hos dig och hålla om dig som jag brukade ibland, att inte få ha dig här nära inpå som det brukade vara.
Jag vill att du ska veta att du finns i mitt hjärta, längst in i den djupaste jävla vrån, där finns du gumman, och aldrig att du ska försvinna därifrån!

Ingen har förstått mig så jävla bra som du gör Denice, absolut ingen jävel har älskat mig så sjukt mycket som jag känner att du gör.
Jag har aldrig någonsin saknat någon/något så mycket så som jag saknar dig varje dag, jag har heller aldrig känt mig så trygg med någon som med dig lilla bebis! (:
Ingen människa i hela världen har inspirerat mig så mycket som du gör, ingen har fått mig att söka ord tillräckligt vackra att säga till dig för att förstå hur underbar du är!
Inte en endaste liten jävla sate har fått mig att stå ut med allt skit så som du gör, det är för dig jag försöker orka, men framförallt -
Ingen har betytt mer för mig än vad du gör och alltid kommer göra!

Du är det bästaste lillasyster! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0