abinitioadfinem

Jag är otroligt lyckligt lottad! Jag har världens bästavän, kärlek, pojkvän vid min sida. Dag som natt. Även om det inte alltid är fysiskt, så finns han ju bara ett telefon kast bort, max!:) Jag älskar, älskar, älskar han! Och allting känns så mycket bättre, för var dag som går. På något konstigt sätt känns allt så mycket bättre och tryggare också. Det är underbart! Och så småning om så känns det nog ännu bättre, med tanke på att den första tiden kan vara lite knivi, jobbig och lite osäker kanske. Men det är ju bara mänskligt!


Jag är otroligt tacksam över att jag har fått träffa den här människan, att jag får vara med honom så mycket som jag får/är, och att dela så fantastiskt mycket som vi gör med varandra!♥

Jag vet ärligt inte vad jag skulle ha gjort utan honom. Vad hade jag varit? Vad hade jag tagit mig till? Var hade jag stått? osv. Det går inte med ord förklara tacksamheten jag känner, eller lyckan. Jag blir bara så himla glad när jag tänker på det. När jag skriver det här! Leendet är stooooooooooooort =D



Hjärtegubben min, som i stort sett betyder allt:)