Jag brukar falla, brukar ta mig upp alla gånger kanske är det tack vare alla dessa sånger?



Länge har jag kämpat , kämpat för
att vara kvar här, för att
bli glad igen.

i stället för att klättra upp
för varje gång något gått bra.
enda upp till toppen har jag varje
gång ramlat ner på botten..

jag har ingen ork, ingen
lust att kämpa mer.
Mitt hjärta har slutat slå för länge sen.

Även fast jag e g e n t l i g e n vill kämpa som bara den för
att en dag nå den där toppen så orkar ja inte mer..

så jag slutar, jag ger upp.
allt annat vann över mig.

för smärtan har tagit över hela mig




Blunda för det faktum att jag gått sönder.
kinderna hinner inte ens torka innan nästa flod tårar kommer.
Jag vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.

Tusen nyanser av grått har speglat mina dagar.
Jag är så rädd för att behöva finnas.

För kylan har trängt sig in i min hud.
Och jag ska gräva mig in i dig och jag ska förstöra dig,
från insidan, så du får känna vad jag fått känna.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0