Jag är vaken igen, det ända jag minns är att du är min vän. Vi andas i en dröm, du är det vackraste jag glömt



Det känns verkligen som att jag behöver och att jag måste skriva av mig.
Men precis som måånga andra gånger, så tar det imot när jag ska sätta igång. Jag vet inte var jag ska börja, jag vet inte hur eller vad jag ska välja att skriva för att nå ut till er. Det ända jag är säker på att jag vet just nu, är att jag vill och att jag kan. Jag har satt mig fan på att jag ska fixa det här, dom målen som jag satt upp!

Men anledningen till att jag kände att jag behövde skriva av mig lite är just för att jag inte riktigt vet var jag står.
Jag vet inte var jag ska ta vägen, jag vet inte var eller till vilka jag kan vända mig till längre..


Lyssna på den här. För den berör mig!
Och sen ber jag er alla en gång till. Försök förstå...






Kommentarer
Postat av: Anonym

Gumman, gumman min....Jag finns alltid här för dig, tveka aldrig att komma och prata om det är jobbigt. Lr om du bara behöver tänka högt:P Finns här för dig, vill bara att du ska veta det. //sis B

2010-01-15 @ 02:53:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0